Panikångesten som försvann

Vid tre tillfällen har jag skrivit om panikångest här i bloggen [1] [2] [3]. Det är ganska exakt fem år sedan jag skrev om det sist och tänkte att det är på tiden att skriva om det igen. Det är alltid ett viktigt och aktuellt ämne.

Det är nu 10 år sedan jag drabbades av panikångest för första gången i vuxen ålder. Som barn drabbades jag också av panikångest men det är först som vuxen som jag har insett att det var panikångest även då.

Jag har provat både medicin och psykologsamtal. Mediciner är ingenting jag förespråkar. Jag har haft flera typer av mediciner genom åren för panikångesten, allt från det som den lokala vårdcentralen skriver ut till tyngre mediciner som läkare inom psykatrin skriver ut.

Den lokala vårdcentralen har inte den kunskap eller kompetens för att skriva ut rätt typ av medicin för dämpa panikångest på rätt sätt. Det som läkare på vårdcentraler skriver ut är i stort sätt ”lyckopiller” och oftast blir man först sämre och sedan bättre. Det är inte lätt att bli sämre om man redan mår som man mår. För många blir tröskeln för höga och det går inte att fortsätta att ta medicinen. Det var så för mig när jag var i begynnelsen av min panikångest och fick ”lyckopiller”. Jag blev radikalt sämre och en natt fick jag åka ambulans till akuten.

Med tiden fick jag rätt medicinering av en läkare inom psykatrin. Detta kombinerades med regelbundna psykologsamtal. Jag tog mig sakta men säkert över ytan efter en längre tid, och började studera och förstå min panikångest. Detta gjorde att jag fann egna sätt att dels förutse panikångesten men också att dämpa den av egen kraft. I samband med detta kunde jag också sluta med min medicin och senare också hos psykologen.

Det kan finnas många olika anledningar till att panikångest uppstår. Det kan handla om något som hänt i barndomen eller en plötslig händelse som nyligen hänt. Det kan också vara något långvarigt, t ex att man vantrivs på jobbet eller befinner sig i en dålig relation. Vad det än är så gäller det att ta kontrollen. Sluta jobbet om du vantrivs, avsluta den dåliga relationen eller försök förstå vad som utlöst pankångesten om det är relaterat till en speciell händelse såväl i nu- som dåtid.

Det är viktigt att inte hymla med att man har panikångest. Det är mycket mer acceptabelt idag än för 10 år sedan när min panikångest gjorde sitt intåg. Alla kommer inte att förstå dig och din panikångest – skit i dem! De som bara vifta bort min panikångest då fick en annan insikt när de själv drabbades. Panikångest är en sjukdom och inget ”hitte på”.

Idag lever jag utan panikångest eller det är nästan sant. Jag har hittills i år fått panikångest vid ett tillfälle som var relaterat till en karriärsförändring. Annars är jag förskonat från panikångest. Jag lever mitt liv på ett sådant sätt att panikångesten får inte utrymme. Det handlar om rutiner och planering.

Jag tänkte avsluta med några tips att besegra eller dämpa panikångesten utan mediciner eller psykologsamtal.

  • Studera och förstå panikångesten
  • Hitta roten till vad som utlöser panikångesten
  • Vantrivs man på jobbet eller i relationen – avsluta!
  • Rutiner, rutiner ch åter rutiner så inte panikångesten får utrymme
  • Ta kontrollen över livet
Dela gärna
Tweet about this on TwitterShare on FacebookShare on Google+Pin on PinterestShare on LinkedInShare on RedditEmail this to someonePrint this page